Vad handlar det om?

Sverige befinner sig mitt i en gruvboom där exploateringshoten breder ut sig på fler och fler ställen i landet. Från Vätterns branter till vidderna runt Kebnekajse. Det är en utveckling som vi ser mycket allvarligt på. En gruva utarmar våra naturresurser, förgiftar vårt vatten och lämnar kvar ett sargat landskap till våra barn och barnbarn. Regeringens mineralstrategi slår fast en ohållbar livsstil där vår konsumtion av ändliga mineraler skapar ett behov som förstör natur, fördriver ursprungsbefolkning och bidrar till en kortsiktig ekonomi baserat på ständigt uttag.

Här kan du läsa mer om mineralbrytningens problematik.

Vår natur

Gruvdrift är förenat med förorening av mark och vatten runt omkring, ofta blir det stora mängder avfall som läcker tungmetaller till omgivningen i många många år. Det område som exploateras blir aldrig sig likt igen. Det är en omöjlighet att återställa området efter en gruva. Den natur som en gång fanns där kommer aldrig tillbaka, och gruvorna skapar sår i landskapet som aldrig går att läka. Platsen för gruvan går inte att använda till någonting annat, och de näringar som skulle kunna bruka naturresurserna på platsen på ett hållbart sätt i flera hundra år fördrivs.

Gruvbolagen lobbar för att få bryta även i naturskyddade områden. Gruvbolagen menar att EU:s så kallade Natura 2000-områden är förödande för mineralindustrin, och att undantag borde göras. Även i Laponia finns prospekteringsplaner, trots att området är världsarv och ligger i anslutning till två nationalparker. Är behovet av mineraler verkligen så stort att vi ska behöva offra vår redan skyddade natur? Då har det gått för långt, tycker vi.

Vårt vatten

En förorenad vattentäkt kan aldrig försvaras med de pengar som gruvbolagen tjänar på att bryta mineralerna. Vi ser att tillräcklig hänsyn inte tas vid det aktuella exemplet i Rönnbäck, Tärnaby, där en nickelgruva planeras mitt i Umeälven. Vi ser också att tillräcklig hänsyn inte tas vid fallet Bunge Ducker på norra Gotland där dricksvattentäkten Bästeträsk hotas trots att undersökningar och expertis ser stora risker för vattenkvalitén i sjön.

Just nu pågår Europas största miljökatasrof i modern tid i Finland. Det är nickelgruvan i Talvivaara vars avfallsdamm har läckt och tungmetaller och annat giftigt har spridits i vattendragen och en stor mängd gifter är nu på rymmen och påväg mot det stora finska sjösystemet. Flera större städers drickvattenförsörjning hotas nu. Även i Sverige har länsstyrelsen upptäckt att flera av de gamla gruvor som finns i Västerbotten kring Skelleftefälten läcker tungmetaller än idag och har förgiftat vattendrag även 2013. Uppstädningen efter gruvorna är såklart väldigt svår att göra och kostar mycket pengar, och inte finns de företagen kvar som gjorde skadan?

Sveriges mineralpolitik

Nu riktas de internationella gruvbolagens ögon mot Sverige. Sverige försöker framstå som ledande gruvnation och man är stolt över att Sverige är det billigaste landet i världen att etablera gruvor. Vi har de lägsta avgifterna och staten tar bara 0,5 promille av vinsten. Botswanas gruvminister skrattar åt Sveriges mineralpolitik och menar att Sverige har en kolonial lagstiftning som tillåter företag att roffa åt sig utan att något går tillbaka till landet eller befolkningen. Den svenska regeringen har precis skrivit en mineralstrategi där det står att Sverige ska bli Europas råvaruskafferi och att vi behöver utveckla gruvindustrin. På 10 års tid ska Sverige bryta så mycket malm som möjligt, innan världsmarknadspriserna sjunker och andra länder kommer ikapp. Trots att vi enligt regeringen har världens mest skärpta miljölagstiftning så går mineralbrytning under minerallagen och miljöprövningen sker först slutet av prövningen. Miljöprövningen läggs till på slutet, när det i princip redan är bestämt om det ska bli en gruva eller inte. Miljöprövningarna blir med dagens minerallag enbart en “upputsning” av ohållbara och försvarbara gruvetableringar och den riktiga miljöhänsynen uteblir.

En hållbart nyttjande av resurser

Gruvindustrin är en kortsiktig näring som går ut på att ta upp ändliga resurser ur jordskorpan. Precis som olja och andra fossila bränslen måste vi sluta ta upp och använda oss av ändliga resurser för att vi ska nå ett hållbart samhälle. Att ta upp alla resurser vi har idag, till ett pris som miljön och kommande generationer får betala, kan omöjligtvis vara hållbart. Däremot kan vi nyttja de förnyelsebara resurser vi har på ett hållbart sätt. Skogsbruk, jordbruk, turism, renhållning är exempel på näringar som idag nyttjar de områden som gruvbolagen vill exploatera. Dessa näringar kan bruka naturresurserna på ett hållbart sätt, de kan bruka utan att förbruka. Vi vill inte att dessa näringar fördrivs till enbart gruvindustrins fördel.

Ursprungsbefolkningars rättigheter

Många av de områden som är aktuella för exploatering ligger i områden viktiga för renskötsel. Flera tänkta gruvetableringar skär rakt i renarnas naturliga flyttningsvägar och ersätter de renbetesland som samer brukat i många generationer. I slutändan drabbar det den samiska kulturen och traditionen. De omfattande exploateringsplaner som finns uppfattas som den sista dödsstöten för samernas rätt till kultur och ursprung. Frågan ställs här på sin spets: Respekterar Sverige verkligen ursprungsbefolkningars rättigheter?

Återvinning

Vi har redan tagit upp enorma mängder metaller ur jordskorpan. Vi har så mycket metaller i vårt samhälle att vi gott och väl kan klara oss med de metaller vi redan har. Det finns stora mängder metaller som inte används i vårt samhälle. Under Linköping finns exempelvis kopparledningar som inte används, som skulle räcka till 400 000 datorer om någon bara såg till att återvinna dem. Metaller kan återvinnas i princip hur många gånger som helst. Metaller håller länge och kan även återanvändas.

Det samhälle som baserar sig på överkonsumtion och den slit-och-släng-mentalitet som råder är grunden till det behov som vi säger oss ha. Men vi måste ställa oss frågan om vi verkligen har de behoven, och behoven inte kan lösas på andra sätt än att bryta nya metaller? Potentialen för återvinning och återanvändning är stor. Vi kan använda oss av andra material och hitta hitta nya hållbara  lösningar. Till exempel byggs idag höghus i trä, både i Växjö och Skellefteå. Vi måste ändra vår syn på metaller och se på dem för vad de verkligen är – ändliga resurser vi ska ta väl till vara på. Metaller är för billiga i proportion till vilken miljöskada de orsakar. Vi måste prioritera vad vi använder våra metaller till, minska vår konsumtion och hitta andra hållbara material. Det finns även stora slagghögar vid redan existerande gruvor som innehåller metaller väl värda att ta till vara på.

En global fråga

Gruvlobbyn framhåller ofta argumentet att om det är någonstans vi ska bryta mineraler så är det i Sverige, med det starka miljöskydd vi har. Det är själviskt att säga nej till brytning i Sverige, för då låter vi gruvetableringarna  ske någon annanstans, i länder med bristande demokrati och miljölagstiftning. Men då glömmer vi återigen bort att miljöskyddet för gruvetableringar är väldigt bristfälligt i Sverige idag. Bergstaten ger tillstånd med miljöprövningar som endast putsar till den miljöfarliga verksamheten på ytan. Hungern efter att bryta metaller kommer från stora multinationella bolag som verkar över hela världen. Problemet är globalt. Vi säger nej till gruvor i Sverige precis som att vi säger nej till gruvor i Afrika och Sydamerika. Vi riktar vårt stöd till de som som också säger nej till miljöförstörelse och kortsiktighet i andra länder. Vi arbetar tillsammans för en mer hållbar värld där vi tar hänsyn till miljö och kommande generationer.

Sammanfattning

Slutsatsen är och måste vara: Att öppna alla de nya gruvor som regeringen uppmuntrar med sin mineralstrategi är helt oförsvarbart med tanke på den oåterkalleliga miljöpåverkan de orsakar och de konsekvenser mineralbrytning får för natur, vatten, andra näringar, ursprungsbefolkning och kommande generationer. Först när alla metaller är återanvända, återvunna, när slagghögarna är färdigbrutna, när vi prioriterat vad vi använder rmetallerna till, när vi förändrat vår syn på metaller, när vi undersökt alternativa material och när vi kan garantera att miljön inte tar skada vid ny brytning. Först då kan vi acceptera nya gruvor. Allt annat är oförsvarbart.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s